Förlåt förlåt förlåt, kära blogg!

Nu slår demensen till på allvar! Igår (fred. 14/1) fyllde bloggen 2 år och jag glömde av att gratta den. Oförlåtligt. Men, trots allt; hjärtliga gratulationer på 2-årsdagen! Hurra hurra hurra!……………………..hurra!

Bo Bitter har fått ett jobb!

Hej, eftersom jag såhär på äldre dar blivit anställd av Optimal Assistans som webtidningsredaktör tänkte jag lägga ut en länk till första numret av Oasen. Klicka gärna!

http://multi.mediapaper.nu/Default.aspx?PubId=72FC0917F0251956784AE96AFA88DAA8

Svenska skådisar kan inte tala naturligt..?

Har sett två svenska kriminalserier på senare tid (den ena sämre än den andra) och kunnat konstatera hur in i helvete uselt svenska skådespelare talar och artikulerar framför kameran. Ta t.ex. Svt:s Den fördömde där man hade behövt textning för att förstå vad fan Lassgård mumlar om. Han, och flera andra i serien, lät ju för fan som uråldriga heroinister som bott på sergels torg de senaste 35 åren! Det verkar, utom i undantagsfall, bara existera två sätt för svenska skådisar att leverera repliker muntligt på. Antingen med sönderknarkad pundarröst eller uppstyltat konstlad Dramaten-/scenskole-tunga. Det är bara att stämma in i Grotescogängets yttrande för några veckor sedan: ”Gå på scenskolan och lär dig tala riktigt onaturligt.”

Osmo Vallo återigen!

Såg Debatt häromdagen (med sämsta programledaren ever Belinda Olsson) om att ytterligare en ung människa dött efter ett polisingripande. En 21-årig man från Karlstad dog efter, vad det verkar, att han placerats på mage och bakbunden med handklovar. Mycket märkligt efter de kända fallen med Osmo Vallo och Johan Liljeqvist som också hade dödlig utgång efter en liknande behandling. Polisens policy vid sådana ingripanden skulle ju ha förändrats.

Som vanligt försvarar polisen de sina med näbbar och klor och ”känner inte igen sig” i bilden som försvarsadvokaten Ismo Salmi tecknar av polisen. En föga smickrade bild, det medges, med bristande respekt för människor, taskig attityd och låg moral. Lena Nitz (polisförbundets ordförande) gick längst av alla vad gäller ”kåranda” och ”hålla-om-ryggen-mentalitet” när hon hävdade att alla som blir poliser blir det för att ”skydda, hjälpa och ställa till rätta” och det finns ingen taskig attityd hos någon polis i vår fantastiska lands fantastiska poliskår. Hurra, vad vi e bäst!

Det låter ju onekligen helt sjukt i mina öron; som aldrig har haft annat än negativa upplevelser av svensk polis. Jag har i ett annat blogginlägg berättat om hur polisen struntade i att hjälpa mig och lämnade mig blödande på gatan när de konstaterat att jag ramlade ur rullstolen på grund av en olyckshändelse och inget brott förelåg – företrädesvis att jag var knarkpåverkad. Vid ett annat tillfälle när jag var chockad efter att en halvnaken, blodig man hotat mig med kniv var polisens reaktion att påstå att galningen var en bland allt löst folk som ”sprang” hemma hos mig. En kompis till mig blev överkörd av en snutbuss och fick inte ens en ursäkt! Listan kan göras längre…protect and serve…my ass!

Därför känns det rimligt som Ismo Salmo föreslog att intagningen till polishögskolan ändras så att de värsta rötäggen gallras ut från början. Sedan behöver vi naturligtvis en oberoende myndighet som utreder och utvärderar polisens arbete. Skandal att det inte redan finns. Året är för fan 2010!

Reaktions-TV?!

Har funderat lite och diskuterat lite med vänner om dagens TV-program och hur TV görs nuförtiden. Det verkar som den ena programmakaren gör allt för att överträffa den andre; ibland till vilket pris som helst. Ta till exempel ett av de värre programmen på senare tid: Kungarna av Tylösand, som är en uppvisning i omoget, äckligt, korkat och allmänt svinaktigt beteende. Med rätta tas detta upp i SVT:s debatt och ansvarig på Kanal 5 (naturligtvis görs programmet av femman!) får rejält på huvudet. Hans försvar; där han svamlar något om att det är en dokumentär de gör om ungdomars beteende, att det är så här dagens unga lever i Sverige idag och att vi som klagar bara är gamla och har glömt bort hur det är att vara ung, visar bara vilket cyniskt svin han själv egentligen är. Deltagare ur programmet deltar också i debatten, tyvärr får man väl säga för deras egen skull eftersom de framstår som riktiga idioter. Gott så långt.

Efter en tid kommer så SVT med sitt eget skandalprogram Ung & Bortskämd där ett gäng extrema s.k. ”curlingbarn” vars föräldrar sopat och sopar banan framför dem in absurdum och ad nauseam – så att de utvecklats till fullständigt odrägliga och outhärdliga individer som ingen kommer att stå ut med – utom möjligtvis deras imbecilla upphovsmän och -kvinnor. Detta togs också upp i Debatt men då var det annat ljud i skällan minsann. Belinda Olsson (som f.ö. är Debatts sämsta programledare någonsin, kanske den sämsta i hela TV-historien!) går bara omkring och fnittrar och fnissar när vissa av ”curlingföräldrarna” visar upp ett mer eller mindre kriminellt dåligt föräldraskap; det köps lägenheter för att det lilla ättelägget förfryser stjärten på skolbussen och därför ”måste” bo nära skolan, det diskas, tvättas, städas, lagas mat och strös pengar och prylar över 23-åriga snorungar med egna bostäder. Det hela är så äckligt sjukt att spyhinken måste finnas till hands vid TV-soffan. Inte en enda vass debattör med lite pondus att inpränta någon form av vett i skallen på dessa överbetalda, nyrika, dumdryga övre medelklass-svin har SVT i sin oändliga kortsynthet bjudit in. För nu passar det tydligen inte att sätta sig på moralhästarna och fördöma denna avart till ”underhållning” – för nu handlar det ju om ett av SVT:s egna program gunås, och då är man rädd om de egna tittarna och den egna penningpungen. Annat är det när de skyldiga heter Kanal 5 eller TV 3. Fy fan, jag spyr på SVT:s ledning!

Sedan slår det mig att det är ju just detta som programmakarna vill uppnå: Att vi som tittar ska reagera så mycket och våldsamt som möjligt – skit samma om vi reagerar positivt eller negativt; bara vi reagerar! För då kommer vi tillbaka; vare sig det rör sig om att njuta, gotta sig eller förfasa sig. När tittarna känner sig kittlade av en skräckblandad förtjusning; då har programproducenterna lyckats till ett hundra procent. Då har de inte bara levererat tittare till reklambudskapen för stunden utan också försäkrat sig om ”tittaråterväxten”, eftersom de funnit ”receptet” på TV-program som håller kvar tittarna vid rutan, nämligen något man kan kalla för ”reaktions-TV” som går ut på att tittarna ska reagera på programinnehållet på ett primärt känslomässigt sätt och inte vara för intellektuellt utmanande och leda till (hu, hemska tanke!) självständigt, kritiskt tänkande. Då skulle ju hela systemet med profithungriga storföretags reklamfinansierade tv-kanaler kollapsa, och SVT skulle inte behöva apa efter för att behålla tittare. Hepp! Problemen lösta i en handvändning. Om vi som tittar bara kunde sluta med det – att titta alltså. Bojkotta TV:s tyranni över våra själar! Amen.

Är poliser mer värda än andra människor?

Tittade på Svt:s Efterlyst/Cold case ripoff Veckans Brott igår och då handlade ett inslag om ett trippelmord på sextiotalet då två poliser och en nattvakt sköts ihjäl. Fruktansvärt naturligtvis, men de fick det att låta som om det var extra tragiskt för att det var just två poliser som dog. Jag drog mig till minnes att Debatt för några veckor sedan handlade om polismorden i Malexander 1999 och då var det någon som kallade morden ”efterkrigstidens värsta brott”. Jag antar att han endast jämförde med brott begågna i Sverige… Skulle det alltså vara värre än massmordet som Mattias Flink begick i Falun 1994 då fem kvinnor (i åldrarna 20-29) och två män (26 o 35 år)?! Skulle inte tro det… Dessutom har ytterligare några trippelmord med barn inblandade begåtts under efterkrigstiden…t.ex. Åmselemorden…

Det är ju ändå så att med tanke på vilket jobb de har så är det naturligtvis större risk att poliser utsätts för dödligt våld än att ”vanliga” människor råkar ut för det. Polismord är hemskt, ja, men det är mord på civila också. Mord är hemskt. Punkt slut. Jag vill inte ha en sådan kultur inom svenskt polisväsende, som inom det amerikanska, att polismord prioriteras så att andra mordutredningar blir lidande eftersom alla resurser läggs på att gripa polismördaren – risken är väl förstås att vi redan har en sådan kultur i Sverige…

Slöjor, rånarluvor och lagens långa näsa…

Såg på ett tv-program häromdagen som handlade om rätten att bära heltäckande slöja av typen burka eller niqab. Min första tanke var av det toleranta slaget: Det är väl upp till var och en vad de har på sig och inget som någon annan har med att göra. Basta! Sedan började jag fundera: Skulle jag vilja ha en assistent som bara visar ögonen? Nej, det skulle kännas mycket obekvämt att inte se ansiktsuttryck och annan mimik hos en person som ska hjälpa mig med i princip allt. En stor del av kommunikationen människor emellan sker ju som bekant utan ord. Jag skulle alltså kräva av min blivande assistent att hon inte har ansiktstäckande slöja när hon jobbar hos mig. Har jag diskriminerat henne då? Ja, det får man nog säga. Har jag rätt att kräva det jag kräver? Ja, det tycker jag. Men, då borde ju föräldrar till barn på dagis och i skola ha rätt att kräva detsamma. Likaså patienter på sjukhus och vårdcentraler. Ja, det känns ju rimligt att sådana inrättningar kan förbjuda sin personal att bära burka och niqab utan att bli stämda för diskriminering. Problemet är då att risken för godtycke blir överhängande. Lösningen på det blir väl att staten drar upp exakta riktlinjer som inrättningarna har att följa till punkt och pricka.

Längre än så är jag inte beredd att gå. Det skulle innebära en lag som innebar ett förbud mot ansiktstäckande slöja på allmän plats rakt av eller med diverse specifika förutsättningar som i den smått bizarra lagen: Lag (2005:900) om förbud mot maskering i vissa fall. Där får man inte täcka ansiktet varken helt eller delvis på ett sätt som försvårar identifikationen vid en offentlig sammankomst om denna sammankomst stör ordningen eller befaras göra det. Förbudet gäller inte den som täcker ansiktet av religiösa skäl. Snacka om risk för godtycke! Hur blir det om någon i niqab deltar i en offentlig sammankomst som övergår i upplopp? Hon blir alltså inte fälld enligt den här lagen. Däremot någon som maskerar sig i rånarluva av politiska skäl? Blir inte detta väldigt märkligt? Det är dessutom inte så lätt att argumentera för att bärandet av niqab eller burka verkligen är en trosfråga (no pun intended) eftersom så många uttydare av koranen hävdar att den totala maskeringen av kvinnan saknar stöd i texterna och voila! så är skälet helt plötsligt kulturellt och/eller politiskt och så kan man plötsligt dömas enligt lagen ovan. Häpp! Bara sådär.

Nej, ta bort lagen 2005:900 istället för att införa någon ny med lika förvirrande och absurda paragrafer och undantag. Vad har vi nu lärt oss om slöjor? Att det är en förbannat svår diskussionsnöt att knäcka och att den enda rimliga nötknäckaren heter och stavas ”sunt förnuft”…

SD i riksdagen?! Herregud!

Ända sedan valresultatet var klart har jag levt i ett tillstånd av ren, naken, oförfalskad skräck. Först kunde jag inte tro att det var sant. Hur var det möjligt för SD att få 20 mandat i Sveriges riksdag? Har dom måhända verkat i det fördolda här i Sverige under alla dessa år? Hur kan det komma sig att de överhuvudtaget kunnat etablera sig i Sverige? Säga vad man vill om Sverige, men speciellt populärt att vara nazist här har det väl aldrig varit – inte efter 2:a världskriget i alla fall… De kanske fanns här redan under kriget och vid krigsslutet gick de under jord för att bida sin tid, slicka sina sår och växa sig starka igen. När tiden var mogen skulle de träda fram för att bli mäktiga igen. Och precis så blev det. Nu sitter de vid maktens bord igen. Först Reinhard Heydrich, sedan Ernst Kaltenbrunner och nu har Jimmie Åkesson klivit fram som SD:s starke man. Snar tar de upp sina gamla arbetsuppgifter från östeuropa som bl.a. bestod av massdödande av kommunistiska funktionärer, motståndsmän, judar, romer, bögar, handikappade, muslimer, knarkare… Bevare oss väl för SicherheitsDiensts (SD) härjningar!

Sicherheitsdienst (SD), egentligen Sicherheitsdienst Reichsführer-SS, var Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets (NSDAP) egen underrättelsetjänst under Tredje riket, grundad 1932.

690

Ytterligare en grej jag läste i Sven Lindqvists bok handlade om USA:s och Sovjetunionens kärnvapenkapacitet under kalla krigets glansdagar. Någon räknenisse på FN hade räknat ut att Sovjet och USA tillsammans förfogade över tillräckligt många kärnvapen för att utrota mänskligheten 690 gånger. Fattar ni?! SEX-HUNDRA-NITTIO GÅNGER!!! Inte 691 eller 689,7 gånger utan just exakt 690 gånger…

Jag ser framför mig två småpojkar i en sandlåda – den ene med vit cowboyhatt och knallpulverpistoler i bältet och den andre med svart pälsmössa och samovar innanför byxlinningen (ursäkta mig, jag kom inte på någon typisk rysk leksak…). De står nu och munhuggs och puttar på varandra. Bråket började med att en av dem (ingen minns vem) sparkade sönder den enes av plasthink formade sandtorn och den andre gav igen med samma mynt och så eskalerade det till knuffar och verbala hot. Jänkarn: – Jag kan spränga bort hela din huvudstad! Ryssen: Jag kan förinta dina två största städer! Jänkarn: Jag kan förstöra hela ditt folk och hela ditt land! Ryssen: Jag kan utrota dig, ditt land, ditt folk och förresten hela jordens befolkning, så det så! Jänkarn: Jaså, men jag kan utrota alla på hela jordklotet 2 gånger, om jag vill! Ryssen: Då ska jag döda alla människor på jorden….eeehhh…..(tar fram en miniräknare och börjar räkna)…eehh…..343 gånger!!! Jänkarn: (bleknar först, men efter att han också räknat på kalkylatorn ljusnar anletsdragen) Jag dödar alla 347 gånger! Ha! Där fick du lång näsa, dumma ryssunge! Jänkarn börjar dansa runt och sjunga retfullt: nenenene nene…jag kan utrota fler gånger än du, hahaha, rätt åt dig!

Rysspojken springer gråtande hem till sin mamma som heter Kali  och berättar hulkande om hur elak jänkpojken varit. Kali: Vad sa han då, älskling? Rysspojken: Han..s-s-sa…snyft…..snyft…att han kunde utrota alla på jorden 347 gånger och j-j-jag…kan…snyft….hulk…..bara döda alla 343 gånger! Mamma, varför är det så? Jag vill utrota mer än jänkpojken, snälla mamma, gör så att jag kan det! Kali: Såja, min pojke, mamma kan inte ordna det…ssschhhh (hon hyssjar rysspojkens besvikna gråt) men mamma kan göra nåt bättre, hon kan slita ner solen och bränna upp alla planeterna. Rysspojken: (illtjuter) Neeeeeeeeejjj!!! Jag vill förstöra allt nu, aaaaaaallllllttt! Hela universum! (rysspojken ligger på golvet nu och bankar med händer och fötter och fullkomligt vrålar). Kali: (suckar djupt) Du får väl be pappa när han kommer hem då. Rysspojken: (tystnar genast) Får jag det, mamma, säkert? Kali: (skrattar) Hur skulle jag någonsin kunna neka dig någonting? Hon rufsar pojken kärleksfullt i håret.

Efter någon timme hörs ytterdörren öppnas och rysspojken rusar glädjestrålande mot mannen som kommer in. Mannen: (ropar mot köket) Älskling, jag är hemma! Kali: Är det du, Shiva?

Nu dog du

Har läst en förskräcklig bok, men samtidigt förskräckligt bra bok. Den är skriven av Sven Lindqvist och heter Nu dog du och handlar om den bomb-politik och -taktik som företrädesvis västmakterna använt mot företrädesvis tredje världen under hela 1900-talet. En taktik som gått ut på att bomba ”bångstyriga” folk till underkastelse, men bombningar har också förekommit som rena hämnd- och straffaktioner. Oftast har dock den officiella anledningen varit för att civilisera, befria eller på senare år; demokratisera ”bakåtsträvande” befolkningar. Här kommer ett avsnitt ur boken som på ett otäckt effektivt sätt illustrerar vilket totalt förakt för människoliv som råder inom en sådan ”politik”.

En amerikansk journalist följde under Vietnamkriget med några flygande Forward Air Controllers (FAC) på deras uppdrag att bomba fienden där infanteriet pekade ut deras ställningar. Följande är en konversation mellan en amerikansk officer på marken och FAC.

– Det är 500 meter öster om den där pagoden på vägen. Ser du pagoden?

– Jag ser en kyrka men ingen pagod.

– Den är rakt under dig nu.

– Jag ser den inte.

Officeren på marken ger upp försöket och pekar ut ett annat mål.

– Ok, då är det också en hydda söder om oss, vi får eld på oss från krypskyttar bakom den där trädraden.

– Jag ser en by därnere.

– Nej, det är bara en enda hydda, säger mannen på marken.

(FAC skjuter några markörraketer.) – Ja, ungefär där är det, säger officeren på marken.

– Är det ungefär det här området du vill ha utslaget?

– Stämmer. Slå till mot hela området. Vi har sett aktiviteter i hela området.

– Ok, jag slänger en burk napalm och ser vad som händer.

– Det här är ingenting som behöver göra dig svettig. Alla civila här är kommunister eller sympasitörer.

– Slog vi ut den där hyddan du ville ha bort?

– Ja, hela området är ganska utslaget.

I rapporten efteråt nämndes bara att ”fientlig struktur” slagits ut, ingenting om civila offer…

Tycker den här dikten av Bo Bergman från 1935 passar skrämmande bra i sammanhanget. Det värsta är ändå att den känns lika aktuell idag 2010. Mussolinis ord om kriget mot Etiopien kunde lika gärna bytts ut mot George Bush ord om kriget mot Irak.

HELIGT KRIG
   

Vårt krig är ett civiliseringskrig.
                                         Mussolini

Vi sticka i brand. Vi spränga itu.
Vi civilisera med krevader.
Här ligga de civiliserade nu
i långa tysta rader.
Som slaktboskap ha de stupat knall
och fall för våra jätteslungor
eller hostat upp i ett gasanfall
sina högst barbariska lungor.

Och sköna bullar ha regnat i ett
från skyn som en himmelsk manna.
Men ve det folk som inte har vett
att möta med ödmjuk panna
vår stolta kulturexport!
Kan ett sådant folk tolereras?
Det är dömt, det är folk av sämre sort
och måste civiliseras.