Woo hoo!!! Jag ligger på listan…

…över de största förlorarna i Sverige!

Häromdagen kom Socialstyrelsens rapport om tillståndet för landets funktionshindrade vad gäller arbete, utbildning, ekonomi och levnadsvillkor i största allmänhet. I rapporten som har fått namnet ”Alltjämt ojämt” (det är ju glädjande att socialstyrelsen har roat sig med en liten ordlek i titeln) framgår bland annat att arbetslösheten bland funktionshindrade uppgår till 90 procent. FATTAR NI?! NITTIO PROCENT! Det är ju fullständigt sinnessjukt: endast en av tio funktionshindrade har ett lönearbete. Året är för helvete 2010! För tio år sedan slog riksdagen fast de handikapppolitiska målen: Personer med funktionsnedsättning ska ha lika förutsättningar för goda levnadsförhållanden som andra medborgare. Ursäkta mig en stund medan jag lägger mig dubbelvikt på golvet och hångapskrattar.

Jag ämnar nu applicera den här rapporten på mig själv i egenskap av funktionshindrad loser. Jag gör helt enkelt en checklista över rapportens väsentligaste slutsatser och när något stämmer överens med min livssituation checkar jag av det i marginalen.

1. Arbetslös. (bidrar bl.a. till isolering och begränsningar i social delaktighet)      check
2. Dålig ekonomi (medelinkomst: 100 000/år).                                  check
3. Psykisk ohälsa (f-hindrade äter tre gånger så mycket psykofarmaka som genomsnittet).  check
4. Begränsad delaktighet i fritids-, sport- och kulturaktiviteter.            check
5. Ingen eftergymnasial utbildning.  not check. Jag skaffade mig för säkerhets skull inte en utan två universitetsutbildningar: en fil.mag. i historia & filosofi och en journalistutbildning vid Journalisthögskolan i Göteborg.
6. Bidragsberoende (f-hindrade lever i hög utsträckning på sjuk- eller aktivitetsersättning). check. Jag odugligförklarades av samhället vid 16 års ålder och har släpat mig fram på förtidspension alltsedan dess.

Som framgår av punkt fem så går diskrimineringen av funktionshindrade så djupt att inte ens om man utbildar sig betydligt högre än befolkningen i genomsnitt har man en sportslig chans att få ett jobb. Snacka om strukturell diskriminering! Jag får ju vara tacksam över att jag inte är invandrare av afrikansk eller arabisk härkomst också. Då hade väl samhället barmhärtighetsmördat mig för länge sedan.

Lägger man dessutom till den skrämmande bristen på tillgänglighet till byggnader, färdmedel och andra delar av samhället så börjar det där barmhärtighetsmordet kännas mer och mer frestande. Men först ska jag utbilda mig till självmordsbombare vid Hizbollahs självmordsbombarakademi i Shebaa, Libanon och rulla in i riksdagen och spränga dem, inte till döds, till invalider allihop! Jag själv blir också endast svårt sargad av sprängmedlet. På så vis blir jag världens förste funktionshindrade självskadebombare och kan sedan få jobb som konsult till FN när världen står handfallen inför den våg av handikappterrorism som mitt attentat utlöste. Woo hoo! Jag är varken arbetslös eller fattig längre eftersom jag tänker ta äckligt mycket betalt för mina tjänster av världssamfundet.